Nanoprint

1993 ställde den produktive innovatören Benny Landa ut en ny maskin som hette Indigo E-print 1000 på Ipexmässan. Den ansågs vara världens första digitala tryckpress och skapade mycket diskussion i branschen. Andra tryckpresstillverkare skyndade på med att få fram sina digitala varianter och Landa fick namnet "digitaltryckets fader". Det tog några år innan Indigomaskinerna utvecklats för att ge acceptabel kvalitet och driftsäkerhet. Landa kunde då sälja företaget Indigo till HP som vidareutvecklar varumärket. Nu har nästa steg tagits med en ny kategori digitaltryck som fått namnet "nanoprint" och som lanserades på Drupa 2012. På Drupa 2016 såldes de första färdiga maskinerna för leverans under 2017.

Med NanoInk används mindre färg än tidigare

Landas uppsättning av nanotryckpressar har upp till åtta tryckverk, körs i hög hastighet på många papperskvaliteter i 70×100-format och på rulle med 41" (drygt 1 m) bredd. Nyckeln till den höga kvalitet man får i trycket är den speciella tryckfärgen, NanoInk, som används. Färgen innehåller pigment som bara är en tiondels nanometer stora, vilket är ungefär en miljon gånger mindre än bredden på ett hårstrå. Nanopigmenten absorberar ljus kraftfullare än vad som varit möjligt på denna storleksnivå tidigare och det gör också att mindre mängd färg behöver användas jämfört med i andra tryckprocesser. Landa själv säger att "kvaliteten saknar motstycke" och många andra som sett resultatet håller med.

Revolutionerande för grafisk bransch

Utan tryckplåtar och andra tidsödande förberedelser kan nanoprint ta stora delar av marknaden för framställning av trycksaker. Hastigheten, papperskvaliteterna och formaten samt kvaliteten i trycket är alla i nivå med offset. Landa säger "För första gången behöver tryckarna inte välja mellan mångsidighet och ekonomi i små upplagor som digitaltryck gett, respektive kostnadseffektivitet i större upplagor, produktivitet och kvalitet som finns i offset".