Trycktekniker

Foto: Anette Persson

När en trycksak ska produceras är det viktigt att använda den teknik som passar bäst med tanke på de förutsättningar som råder. Det som huvudsakligen påverkar valet av tryckteknik är upplaga, format, omfång (antal sidor), kvalitetskrav och på vilket material som tryckningen ska ske.

De vanligaste tryckmetoderna som används är:

  • Digitaltryck
  • Offsettryck
  • Flexografi

Digitaltryck

Digitaltryck är ett samlingsnamn för flera tryckmetoder som ständigt utökas med nya maskiner och metoder varje år. Digitaltryck har tidigare använts – och används även idag – framförallt vid små upplagor, men i takt med att tekniken och kvaliteten förbättrats har också möjligheterna ökat. Gemensamt för samtliga digitala trycktekniker är att hela processen från dator till papper sker utan att det behövs något mellansteg, exempelvis tryckplåtar och filmer, för att överföra färgen till papperet. De vanligaste digitala tryckteknikerna är xerografi (toner) och digitaltryck med bläck (inkjet). Digitala metoder som bygger på så kallad xerografi används ofta i laserskrivare och kopiatorer, men även i digitala tryckpressar. Det innebär att man använder en torr toner, det vill säga ett pulver av den färg man skall trycka. Bläcktekniken växer och finns nu i alla möjliga storleksvarianter, på ark och rulle. De nya tekniken nanoprint gör att även trycksaker där sidorna innehåller mycket färg går att producera i hög hastighet och möjliga val av pappersvarianter och andra substrat ökar. Antalet färger i pressen varierar, vissa arbetar endast med svart (monokrom) medan andra trycker med flera färger. CMYK, alltså cyan, magenta, gul och svart räcker för att blandas så att i stort sett alla andra färger kan skapas i det man trycker. Med digitaltryck går det att personalisera trycksaker genom att göra varje exemplar unikt. Det innebär att man kan byta ut text och bild på varje enskilt exemplar med bibehållen tryckhastighet. Metoden kallas variabeldata och rätt använt så ökar detta värdet på trycksaken mångfaldigt.

Offsettryck

Offset är den vanligaste trycktekniken och används till allt från visitkort, broschyrer, magasin och dagstidningar till stora affischer. Offsettryck bygger på den så kallade litografiska principen där man har tryckande och icke-tryckande ytor på en tryckplåt som skiljs åt genom sina kemiska egenskaper. Det finns två huvudvarianter av offsettryck: arkoffset och rulloffset. Namnen har att göra med om tryckpressen är byggd för att trycka från skurna pappersark eller pappersrullar. Vid stora upplagor, exempelvis reklam, dags- och veckotidningar, är rulloffset den vanligaste tryckmetoden. Inom rulloffset brukar man skilja på heatset och coldset. Heatset har en inbyggd torkugn medan coldset inte har någon torkugn utan där får färgen torka av sig själv. Det finns även vattenfri offset, även kallat torroffset. Arkoffset är den mest utbredda trycktekniken och används för att framställa allt från enkla reklamblad, foldrar, broschyrer, årsredovisningar, affischer och exklusiva böcker till förpackningar. Heatsettryck ger en mycket högre kvalitet än coldsettryck men en något lägre kvalitet än arkoffsettryck. Heatsettekniken används framför allt till produktion av tidskrifter, broschyrer och kataloger. Coldset används framför allt för produktion av dagstidningar och reklamblad som har kortare livslängd och inte lika höga kvalitetskrav.

Flexografi

Flexografiskt tryck sker i princip med samma metod som en stämpel, det vill säga med upphöjningar och sänkor mellan de partier som trycker och de som inte gör det. Man använder sig av klichéer i plast eller gummi med olika nivåskillnader som fästs på en cylinder. Metoden används för rullformat och har en mycket hög tryckhastighet. Med flexo kan man trycka på de flesta material och det är därför en vanlig tryckteknik inom förpacknings- och hygienpappersindustrin. Papper, kartong, plast och metall är exempel på några vanliga material som man trycker på.