Produktionstekniker inom tryck

Sidan senast granskad/uppdaterad: 2013-01-14 08:47
När en trycksak ska produceras är det viktigt att använda den teknik som passar bäst med tanke på de förutsättningar som råder. Det som huvudsakligen påverkar valet av tryckteknik är upplaga, format, omfång (antal sidor), kvalitetskrav och på vilket material som tryckningen ska ske.

De vanligaste tryckmetoderna som används är Digitaltryck, Offsettryck, Flexografi, Screentryck och Djuptryck.

Digitaltryck

Digitaltryck är ett samlingsnamn för flera tryckmetoder som ständigt utökas med nya maskiner och metoder varje år. Digitaltryck har tidigare använts – och används även idag – framförallt vid små upplagor, men i takt med att tekniken och kvaliteten förbättrats har också möjligheterna ökat.
Gemensamt för samtliga digitala trycktekniker är att hela processen från dator till papper sker utan att det behövs något mellansteg, exempelvis tryckplåtar och filmer, för att överföra färgen till papperet.

De vanligaste digitala tryckteknikerna är xerografi (toner) och digitaltryck med bläck (inkjet). Digitala metoder som bygger på så kallad xerografi används ofta i laserskrivare och kopiatorer, men även i digitala tryckpressar. Det innebär att man använder en torr toner, det vill säga ett pulver av den färg man skall trycka. Antalet färger i pressen varierar, vissa arbetar endast med svart (monokrom) medan andra trycker med flera färger.

Med digitaltryck går det att personalisera trycksaker genom att göra varje exemplar unikt. Det innebär att man kan byta ut text och bild på varje enskilt exemplar med bibehållen tryckhastighet. Metoden kallas variabeldata och rätt använt så ökar detta värdet på trycksaken mångfaldigt.

Offset

Offset är den vanligaste trycktekniken och används till allt från visitkort, broschyrer, magasin och dagstidningar till stora affischer. Offsettryck bygger på den så kallade litografiska principen där man har tryckande och icke-tryckande ytor på en tryckplåt som skiljs åt genom sina kemiska egenskaper.
Det finns två huvudvarianter av offsettryck: arkoffset och rulloffset. Namnen har att göra med om tryckpressen är byggd för att trycka från skurna pappersark eller pappersrullar. Vid stora upplagor, exempelvis reklam, dags- och veckotidningar, är rulloffset den vanligaste tryckmetoden. Inom rulloffset brukar man skilja på heatset och coldset. Heatset har en inbyggd torkugn medan coldset inte har någon torkugn utan där får färgen torka av sig själv. Det finns även vattenfri offset, även kallat torroffset.

Arkoffset är den mest utbredda trycktekniken och används för att framställa allt från enkla reklamblad, foldrar, broschyrer, årsredovisningar, affischer och exklusiva böcker till förpackningar. Heatsettryck ger en mycket högre kvalitet än coldsettryck men en något lägre kvalitet än arkoffsettryck. Heatsettekniken används framför allt till produktion av tidskrifter, broschyrer och kataloger. Coldset används framför allt för produktion av dagstidningar och reklamblad som har kortare livslängd och inte lika höga kvalitetskrav.

Flexografi

Flexografiskt tryck sker i princip med samma metod som en stämpel, det vill säga med upphöjningar och sänkor mellan de partier som trycker och de som inte gör det. Man använder sig av klichéer i plast eller gummi med olika nivåskillnader som fästs på en cylinder. Metoden används för rullformat och har en mycket hög tryckhastighet.

Med flexotryck kan man trycka på de flesta material och det är därför en vanlig tryckteknik inom förpacknings- och hygienpappersindustrin. Papper, kartong, plast och metall är exempel på några vanliga material som man trycker på.

Screentryck

Fördelen med screentryck är att det går att trycka på i stort sett vilket material som helst och i vilket format som helst. Dessutom går det att trycka på både platta och runda former vilket gör att metoden används bland annat för att trycka på porslin, tyg, kartong och papper i storformat. Exempel på produkter som trycks med screentryck är muggar, kläder, plåtburkar och skyltar.
Screentryck skiljer sig en del från övriga trycktekniker då någon tryckform på cylinder inte används. Istället används tunna dukar, finmaskiga nät, som spänns upp på ramar. Man använder en ram för varje tryckfärg och sedan pressas färgen genom duken med hjälp av en rakel och överförs till det material som man trycker på. Duken är preparerad så att den bara släpper igenom färg vid de tryckande ytorna.

Djuptryck

Djuptryck är en gammal teknik som härstammar från kopparstick och etsningar. Det är en dyr teknik då man istället för tryckplåtar använder stålvalsar som beläggs med ett kopparskikt. Djuptryckspressar är oftast stora rullpressar som trycker med en mycket hög hastighet. Tekniken blir lönsam först vid mycket stora upplagor och används främst till tidskrifter, kataloger, broschyrer och liknande i stora upplagor. Idag finns inget djuptryck kvar i Sverige.
Djuptryckstekniken bygger på att de tryckande ytorna är nedsänkta i förhållande till de icke tryckande ytorna, som en omvänd stämpelprincip. Man etsar ner små "färgkoppar", celler, i en krombelagd kopparcylinder. Cellerna har samma bredd men olika djup och ger alltså olika tjocka färgskikt på pappret och därmed olika färgintensitet.
 

Kontakt

Maria Wikström, 08-762 68 02