Tekniker

Bindningsmetoder:

Klamring
Maskinen som används för klamring kallas i dagligt tal antingen för klammermaskin eller stationshäftare, Tillsammans med skär- och falsmaskinerna är klammermaskinen den vanligaste maskinen i bokbinderiutrustningen. I klammermaskinen görs den metallhäftade broschyren färdig.

Limhäftning
I normalfallet är limhäftning en mycket ekonomisk och lämpligt häftmetod. Men ett lyckat resultat ställer krav på rätt materialval och numera är kunskaperna härvidlag större både på bokbinderierna och hos maskin- och limtillverkarna.

Trådhäftning
Trådhäftning (textilhäftning eller linnetrådshäftning) är den klassiska häftningsmetoden. Den innebär att bokens ark häftas samman med tråd.
Trots det komplicerade mekaniska arbetssättet har dessa maskiner med åren blivit mycket snabba. Dessutom har maskinerna försetts med en datoriserad styr- och reglerutrustning. Tack vare den ökade produktivitet som utvecklingen medfört har skillnaden i pris mellan lim- och trådhäftning minskat betydligt.
 

Boken och dess delar:

Arkblock
Ett arkblock är bokens inlaga (sidor) före det att arken blivit sammanhäftade.

Bokblock
Bokblock är bokens sammanhäftade sidor som sedan ska omges av omslaget/pärmen.

Bokryggar
I rundning- och falsslagningsmaskinen bearbetas bokblockets rygg. Det är i huvudsak en estetisk bedömning som avgör vilken rundning bokryggen ska få. Kunden kan välja mellan rak, spetsig och normalt rundad rygg.

Försätts (framförsätts) - Eftersätts (bakförsätts)
Det första arket i en pärmbok kallas försätts och det sista eftersätts. Eftersom både för- och eftersättsen är fastklistrade vid pärmens insidor är de ofta fyrsidiga ark av ett kraftigare och starkare papper än övriga inlagan. Är inte för- och eftersättsen fyrsidiga ark utan flersidiga ark som tillhör bokens tryckta innehåll, kallas de två försättsen för intryckta försätts. Detta förekommer oftast i enklare billighetsutgåvor. Den sida av försättsarket som är klistrat mot pärmen kallas flygande blad (pärmspegel).

Pärmens olika delar
Pärmen består av fyra materialbitar: två bitar pärmpapp, en ryggstrimla (lösrygg) och ett överdragsmaterial. Formering kallas den del av pärmen som skjuter ut utanför det inhängda bokblocket (dvs i huvud, fot och framkant). Pärmens överdragsmaterial kan vara av helt skinn, malet/bearbetat/präglat skinn, klot (väv), plast, specialbehandlat papper, tryckt/laminerat papper mm., Gräng kallas t ex skinnets naturligt mönstrade yta, eller en ytstruktur som man pressar med kliché (patris) på något material, t ex skinn, plast eller papper. Gräng kan således vara antingen "naturlig" och "konstgjord". Pärmens fals är en utböjning av de yttre arken i bokblockets rygg, Falsen görs i inhängningsmaskinen i momentet rund- och falsslagning. Falsen fungerar som ett gångjärn mellan bokens pärm och bokblocket. Djup fals betyder att arkryggen är uppslagen i rät vinkel mot bokblocket sida, så att pärmpappen kan ansättas utan steg. Pärm med grund fals har arkryggen uppslagen i 45 graders vinkel. Falsinbränning kallas den inpressning som görs mellan pärmpapper och lösryggar. Kapitälband är ett textilband som i dekorativt syfte är fäst i bokryggens huvud och fot. Från början kapitäliserade man böckerna för att dölja de håligheter som uppkom mellan de olika arkenheterna upptill och nedtill på böckerna. Märkband är ett textilband eller tråd som är fäst vid bokblocksryggens huvud och avsett att användas som bokmärke. Vid hantverksmässig bokbindning kan en hylsa av papper klistras fast längs bokblockets rygg för att förbinda denna med pärmryggen. Fast rygg innebär att pärmryggen är limmad direkt på bokblockets rygg, utan att denna förstärkts med hylsa. Grada hörn är detsamma som att pärmen har rätvinkliga hörn. Pärmen kan också förses med rundade hörn. Pressförgyllning
innebär att man med en uppvärmd kliché och folie präglar in text och bild i pärmen, Detta görs normalt på rygg och eventuellt på pärmens framsida, Blindtryck är pressförgyllning med kliché (patris), men utan någon färgfolie. Ryggtitel är bokens titel som trycks på ryggen, Ryggtiteln kan vara längsställd eller tvärställd, En längsställd ryggtitel kan i sin tur vara nedåtgående, uppåtgående eller hängande, I Sverige används oftast en längsställd ryggtitel som är nedåtgående, I Tyskland är förhållandet det motsatta.

Snitt
Boken har tre snittytor: fotsnitt (svans), huvudsnitt (toppsnitt) och framsnitt, I dagligt tal säger man ofta fot, huvud och framkant.
Färgat snitt är när ett snitt eller fler av bokens snittytor, färgats in (med tunnflytande färg). Maskinell snittning görs med färgad metallfolie i snittningsmaskinen. Guldsnitt bör göras med bladguld, Snittning med gulfärgad metallfolie får enligt praxis inte kallas "guldsnitt". Putsat snitt innebär att varje ark i boken renskärs individuellt före häftningen och inhängningen. När förskjutna ark gör en redan skuren snittyta ojämn kallas detta skott.
 

Maskintyper:

Adresseringsmaskin
I adresseringsmaskinen kan adressetiketterna fästas på trycksakerna på två olika sätt. Det ena är att etiketterna skärs ut från "datalakan" och klistras fast på de färdiga trycksakerna som passerar på en bana. Den andra maskintypen arbetar med självhäftande etiketter. Då tas etiketterna loss och placeras på den förbipasserande trycksaken (en sådan maskin kallas i andra sammanhang för dispenser). Adresseringsmaskinen kan antingen köras separat eller kopplas direkt on-line efter avläggaren i en klammerhäftmaskin.

Fadensiegel
Fadensiegel är en teknik som man skulle kunna karakterisera som en hybridteknik. Det är en falsmaskin (eller en tillsats till en vanlig falsmaskin) som har ett trådsvetsaggregat avsett för en plastbaserad tråd som mjuknar vid värme och sedan snabbt stelnar. Före sista falsvecket för nålar in en tråd i det falsade arkets rygg. Tråden klipps av och på arkryggen pressar varma klackar ut trådändarna mot arkryggen. Öppnar man ett sådant ark, och tittar i mittuppslagets veck, ser det ut som i en trådhäftad bok. I fadensiegelmaskinen häftas således inte arken samman, utan det är det enskilda arkets sidor som blir häftade.

Inhängningsmaskin
I inhängningsmaskinen görs pärmboken färdig genom att det skurna lim- eller trådhäftade bokblocket limmas samman med pärmen. Bokblocket är alltid renskuret i förväg, eftersom det inte går att skära det när pärmen kommit på.

Ink jet
Ink jet (bläckstråletryck) är en datorstyrd adresseringsutrustning som bygger upp tecken med punkter. I datorn omvandlas informationen till positiva och negativa laddningar. Ink jet är en flexibel utrustning som kan placeras på olika ställen i en bokbinderimaskin eller tryckpress. Ink jet används för adressering, personifiering, kodning och liknande.

Kuverteringsmaskin
Den maskinella kuverteringen är en viktig förutsättning för att det dagligen ska kunna skickas så många miljoner brev som det görs. Kuverteringssystemen kan variera i omfattning, men klarar normalt att lägga in flera olika meddelanden i ett kuvert som slutligen försluts maskinellt. Dessutom kan maskinerna falsa ett brev så att det passar in i ett kuvert.
Meddelanden som är printade på löpande bana, skärs av och falsas för att passa i kuvertet. Maskinerna kan också ha en frankeringsenhet, så att försändelsen blir helt färdig i en maskingenomgång.

Lackerings- och lamineringsmaskiner
Foldrar omslag till broschyrer, pärmöverdrag eller skyddsomslag är ofta lackerade eller laminerade. Lackeringsmaskinen fungerar i princip som t ex en enkel tryckpress. I iläggaren läggs de färdigtryckta arken. Därefter matas de in ett och ett och passerar förbi ett lackeringsverk, som består av en låda med lack och ett antal valsar som för över lacket till papperet. Därefter passerar arken en tork som med värme driver ut och suger upp lösningsmedlet (kan vara vatten) ur lacket, så att det torkar. Lackeringsverk av denna typ byggs ofta in direkt i tryckpressar.

I lamineringsmaskinen ligger laminatet på rulle. Laminat är en plast- eller acetatfolie som kan vara blank, matt, präglad eller färgad. Det som sker i maskinen är att laminatet limmas fast på de tryckta arken. Arken läggs i iläggaren och matas fram ett i taget genom ett limverk som lägger på en tunn limfilm över arkets hela ovansida. Laminatet dras av från rullen och pressas av valsar mot det ansmorda arket, samtidigt som laminatet skärs av vid arkets bakkant.


Plastningsmaskin
Plastningsmaskinen kan kopplas on-line till antingen en inhängningsmaskinen eller direkt till skyddsomslagningen. I denna dras en plastfilm (från en rulle) över den färdiga boken när denna passerar. Plastfilmen skärs av och boken förs på en bana in genom en värmeugn, där plasten krymper runt boken, så att den blir ett lätthanterligt paket.

Pärmgörningsmaskin
Pärmarna till pärmböcker görs i en pärmgörningsmaskin. Denna arbetar med tre sorters material som sammanfogas med varmlim. En bokpärm består av följande olika material:
- Pärmpappen läggs i två magasin. Dessa pappbitar skärs till i förväg i en rullsax eller också köps de färdigskurna direkt från pappersbruket.
- Lösryggen är en kartongstrimla som ligger på rulle och skärs av i längd motsvarande pärmens höjd och bokens tjocklek.
- Överdragsmaterialet läggs färdigskuret i ett magasin. Skärningen har gjorts i förväg i en skärmaskin.

Pärmtryckning
Pärmar som inte förses med förtryckta pärmöverdrag får sin text och bild tryckta i en pressförgyllningsmaskin. I den präglas texten och bilden fast på pärmen med färgfolie. Först görs en metallkliché med den text och bild som ska tryckas. Klichén fästs in i maskinen, och pärmarna placeras i iläggaren. En rulle med den färgfolie som texten och bilden skall få, fästs in på plats. Klichén värms upp och när den pressar folien mot pärmen fäster folien på pärmmaterialet. Vanligast är att bokens titel och författare trycks på bokens rygg (ryggtitel).

Skyddsomslagningsmaskin
De färdiga böckerna som ska förses med ett skyddsomslag placeras i en skyddsomslagningsmaskin. Denna kan vara separat eller kopplad on-line till inhängningsmaskinens avläggare.

Papperskunskap och fiberriktning:

Fiberriktning
Papperets och kartongens fiberriktning kan få en avgörande betydelse för trycksakens grafiska kvalitet. Vid t ex limning eller klistring fuktas materialet och träfibern sväller. Fibern sväller sju gånger mer på bredden än på längden! Fiberns svällning är orsaken till att papperet kan bli vågigt, vilket särskilt tydligt märks när man limhäftar en broschyr (limhäftad bok med mjukt kartongomslagt t.ex. pocketbok) som felaktigt har fiberriktningen tvärs ryggen. När fiberriktningen är parallell med ryggen kan materialet expandera fritt ut mot framkanten. Om däremot fibern går tvärs ryggen, kan inte papperet fritt expandera, eftersom det är fixerat av rygglimningen. Fiberns svällning resulterar då i att papperet blir vågigt. Men det är inte enbart fiberns svällning man måste ta hänsyn till. Vid falsning blir resultatet alltid bäst när falsvecket är parallellt med fiberriktningen. Alla falsveck tvärs fiberriktningen innebär att fibrerna bryts längs falsvecketsrygg. Detta kan bli besvärande om det t ex finns utfallande tryck över falsvecket där de vita fibrerna (som spretar ut genom färgytan) kan störa bilden. Ytterligare ett skäl att ta hänsyn till fiberriktningen, är hur sidorna faller upp i t ex en bok när denna Öppnas (det s.k. uppslaget). Är inte fibrerna parallella med bokens rygg kan sidorna spreta upp.

Effekterna av en "felaktigt" fiberriktning varierar mellan de olika papperskvaliteterna och vilken bearbetning som ska göras.
En olämplig fiberriktning kan omöjliggöra för binderiet att göra en leveransgill prestation.
 

Skärning och falsning:

Falsmaskinen
Falsmaskinen viker arket så att de tryckta sidorna kommer i paginaföljd. Det finns två tekniker för falsning av ark:
- Knivfalsning (svärdfalsning)
- Fickfalsning
Det finns maskiner som enbart har fickfalsning, Dessa maskiner är oftast avsedda för mindre arkformat, s.k. folderfalsmaskiner, Men vanligast är att maskinerna har både fick- och knivfalsverk. Sådana maskiner kallas kombimaskiner. De största falsmaskinerna klarar ark som är upp till ca 140 cm breda, medan de minsta maskinerna klarar falsning av ca 10 cm breda ark. Eftersom trycksakerna som regel alltid ska falsas, har maskintillverkarna försökt att bygga in fler bearbetningsmoment i falsmaskinen - s k in-line produktion. Både i rotationspressar och i falsmaskiner har man byggt in verktygsaxlar på olika ställen. På dessa kan man t ex fästa perforer-, big-, skärtrissor eller limmunstycken. Trissorna och munstyckena kan vara fasta eller styras med tryckluft eller magnet, så att de kan hoppa upp och ned mot det förbipasserande arket. Dessa rörelser styrs av en fotocell som reagerar på arket. Falsmaskiner med möjligheter till limning och renskärning erbjuder en mycket rationell produktion av häftade broschyrer som är tryckta på ett och samma ark Detta blir både billigare och snabbare än det vanliga sättet att först falsa och därefter klamra.

Skärmaskinen
De flesta tryckta pappersark som kommer till bokbinderiet måste av olika skäl först skäras, Skärning i enknivsmaskin kallas ibland för avbrytning, och då avses oftast delning av arken. Det är sadelns avstånd till kniven som är det mått man ställer in för skärningen. Sadeln ställs antingen in automatiskt (efter det att den har förinställts och programmerats) eller också ställs den in manuellt, På en bildskärm eller display ser man exakt vilket mått som gäller. Oftast är skärmaskinen utrustad med en omfattande hjälputrustning som underlättar den annars mycket tunga hanteringen av hela pappersark, Komplett utrustade skärmaskiner kallas för "skärgator". Kniven skär med kraften av flera ton, Just där kniven skär genom papperet ned mot bordet finns en skärlist av plast, vilken skonar knivens egg. Kniven måste slipas regelbundet, Den blir slö eller skadas lätt av de material som papper består av, Vissa papperskvaliteter gör kniven snabbare slö än andra, och även lackerat och laminerat papper sliter hårt på kniven. De papperskvaliteter som i sitt fyllnadsmedel eller bestrykningsskikt har hårda ämnen, kan dessutom lätt göra sår i kniven, vilka kommer att synas som streck på snittytorna.