Ledighet för närståendevård

Rätten till ledighet för närståendevård tilldelas den arbetstagare vars anhörig har en allvarlig sjukdom. En allvarlig sjukdom innebär att tillståndet, efter en medicinsk bedömning, anses vara livshotande. Närståendevård kräver inte någon medicinsk vård och kan således avse stöd och samvaro. Vård kan exempelvis innebära att vara behjälplig med utförandet av ärenden eller vara med som sällskap vid läkarbesök.

Närståendevård kan ges till en arbetstagares familj eller närmre släkt. Även vänner eller grannar som står arbetstagaren nära kan räknas in i personkretsen.

Försäkringskassan betalar ut närståendepenning till arbetstagaren för förlorad inkomst och omfattar 80 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten (SGI). Arbetstagaren gör en skriftlig ansökan om närståendepenning till Försäkringskassan. Ersättningen betalas ut i upp till hundra dagar och går att dela upp mellan flera anhöriga. Flera personer kan således få ersättning för vård av samma närstående, däremot inte för samma period. Om en arbetstagare vårdar en anhörig som har blivit blodsmittad inom den svenska hälso- och sjukvården kan det ske undantag från gränsen på hundra dagar. Det finns ingen skyldighet för arbetsgivaren att betala ut lön under tiden en arbetstagare är ledig för närståendevård utan sker på arbetsgivarens eget initiativ. Om ledigheten inte överstiger 45 dagar under ett intjänandeår är tiden för närståendevård emellertid semesterlönegrundande.

En arbetstagare har rätt till ledighet från arbetet under hela perioden denne erhåller närståendepenning. En sådan ledighetsansökan ska lämnas till arbetsgivaren så snart som möjligt. Arbetsgivaren har inte någon möjlighet att neka en arbetstagare rätt till ledighet för närståendevård.

Efter ledighet för närståendevård har arbetstagaren rätt att direkt återgå i arbetet utan krav på varseltid. Begäran om eller uttagande av ledighet för närståendevård är inte något giltigt skäl för uppsägning eller avsked.