”Ingen arbetsgivare vill att en anställd känner sig diskriminerad”

– Som arbetsgivare har man enligt lagstiftningen en skyldighet att arbeta för att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter. Mångfaldsarbetet kan bli en del i att uppfylla de skyldigheterna, säger Lars Arrhenius.

Diskrimineringsombudsmannen är chef för myndigheten med samma namn. Uppdraget är att ha tillsyn över diskrimineringslagen och verka för allas lika rättigheter och möjligheter oavsett diskrimineringsgrund.

Trots att diskrimineringslagen innehåller en metod för förebyggande arbete i form av fyra så kallade aktiva åtgärder, upplever Lars Arrhenius att många arbetsgivare saknar kunskap.

– Man kanske pratar om det här i termer av mångfald, men man känner inte riktigt till kraven i diskrimineringslagen. Som arbetsgivare måste man läsa på och arbeta kontinuerligt med de här frågorna. Jag tror också att det är viktigt att samtala, så att var och en börjar reflektera. Vi har alla fördomar, och det är viktigt att fundera över vad andra människor kan utsättas för. Ingen arbetsgivare vill ha en situation där en anställd känner sig diskriminerad.

Som arbetsgivare måste man läsa på och arbeta kontinuerligt med de här frågorna.

Hoppas på ökad medvetenhet

I juni nästa år införs lönetransparensdirektivet, ett EU-direktiv som i första hand syftar till att komma åt löneskillnader mellan män och kvinnor. Diskrimineringsombudsmannen kommer att få en viktig roll i det, genom att bli övervakningsorgan för de nya bestämmelserna. Redan nu har myndigheten bland annat fått ett informationsuppdrag, och Lars Arrhenius tror att frågan kan bidra till ökad medvetenhet.

– Jämställdhetsfrågan har historiskt varit viktig i Sverige och nu blir det ännu mer fokus kring den, vilket är bra. Jag hoppas att det kan öka vetskapen om diskrimineringslagen i stort.

Mycket av myndighetens arbete handlar om att ta emot och utreda anmälningar om diskriminering. Även främjande arbete görs på olika sätt, bland annat tas en årlig rapport fram som beskriver hur det ser ut i Sverige när det gäller de sju diskrimineringsgrunderna.

Antalet anmälningar ökar och har gjort det under ganska lång tid. Till viss del kan det kanske bero på att myndigheten blivit mer synlig och att frågorna fått mer uppmärksamhet, tror Lars Arrhenius. Vilka diskrimineringsgrunder som är vanligast varierar, men funktionsnedsättning och etnisk tillhörighet hamnar ofta högt liksom kön, berättar han.

Vilka situationer kan vara svåra för en arbetsgivare att hantera?

– Det kan finnas situationer där olika intressen står i konflikt med varandra och där man kan uppleva att det skulle kunna leda till diskriminering av en grupp om man tillmötesgår en annan grupps behov, som exempelvis religionsfrihet å ena sidan och jämställdhet å andra sidan i de fall som brukar kallas för handskakningsärenden. Rekryteringssituationer kan ibland vara knepiga också.

– Men det finns sätt att hitta lösningar, inte minst om man har ett aktivt och kontinuerligt förebyggande och främjande arbete. Det finns också vägledning på vår hemsida, säger Lars Arrhenius.

Det händer mycket kring rättighetsfrågor just nu, inte minst i USA där grundläggande rättigheter ifrågasätts. Lars Arrhenius påpekar att det är viktigt att fortsätta stå upp för de här frågorna och hela tiden ha koll på vad som sker, även i det svenska samhället.

– Man pratar ibland om det här som lite mjuka frågor, men det är lagkrav som man är skyldig att följa, och det ska få konsekvenser om man inte gör det. I ett samhälle som inte reagerar eller agerar på diskriminering blir det normaliserat. Därför är det viktigt att institutioner som vår finns.