Emil i Lönneberga – en hyperaktiv onge med ADHD

Med årets tema ”För Sverige i tiden” utforskar de tävlande designstudenterna vad Sverige och svenskhet är idag. För 23-årige Olle Pettersson från Kristianstad dök Astrid Lindgren och hennes ikoniska figur Emil i Lönneberga upp i tankarna när han hörde temat. Olle går andra året på Grafiska design på Malmö universitet, och han ville knyta ihop något typiskt svenskt med ett aktuellt ämne och samtidigt få till en satirisk tvist.

– Om Emil i Lönneberga hade levt idag hade han säkert fått någon ADHD-medicin eller liknande utskriven. Jag tyckte det kändes intressant att belysa att vi i Sverige och även andra västerländska länder har sett en trend under 2000-talet med alltmer diagnostisering av olika psykiska tillstånd, säger han.

Motivet i affischen är den välbekante Emil, men i en miljö vi inte är vana att se honom. Han har blicken fäst på en ask medicin som han just tycks ha fått utskriven av kvinnan i vit rock som vi ser ryggen på. Tittar man närmare ser man att det står Ritalin på asken, ett läkemedel som används för behandling av ADHD. Verket har Olle döpt till ”Eeeemil, din hyperaktiva onge!”.

– Jag tyckte var en rolig idé. Det blir en skarp kontrast mellan bilderna man minns från böckerna och den kala sjukhusmiljön i affischen. Jag vill få betraktaren att haja till, och väcka en känsla som fastnar.

Motstridiga trender skapar paradox

Olle Pettersson upplever att det är mycket uppmärksamhet kring psykiskt mående idag. Men samtidigt som diagnostisering och behandling blir bättre, skapar vårt uppkopplade samhälle allt större problem.

– Det blir en paradox – vi strävar efter att nå längre i utvecklingen, men samtidigt går vi bakåt på andra vis. Med sociala medier och mobiltelefoner tappar vi fundamentala saker som gör att vi människor mår bra. De är ju byggda så att man ska fastna, och effekten blir att de tar tid från riktig gemenskap och sådant som händer i det verkliga livet, sådant som ger mening, som umgänge, hobbyer och träning.

Det digitala samhället förändrar också relationen till tryck, menar Olle, men han tycker sig se antirörelse där det handgjorda och analoga blir viktigare. Att jobba med fysiskt tryck är nästan lite trendigt idag, menar han, och ser att det tryckta har en plats i framtiden.

– En affisch kan vara så många olika saker – den kan handla om ett event eller om politik eller uppmana till en åsikt, men den kan också vara konst. Sedan jag flyttade till Malmö, som har en större kulturscen och universitetet, har affischer blivit en tydligare del av vardagen.

Han tror att många i hans ålder har en ganska dyster syn på samhället idag. Det instabila världsläget påverkar, och det är inte lätt att orka hänga med i allt som händer i världen. Polariseringen är något han tydligt känner av.

– Det blir mycket ”echo chambers”. Folk har starka åsikter som drar långt isär när det gäller hur man upplever samhället. Alla blir bara mer och mer säkra i sina egna åsikter för att man bara rör sig i samma cirklar, som bekräftar ens åsikter.

För framtiden hoppas Olle att Sverige ska vara ett land där kultur, samarbete och sociala instanser skapar trygghet i samhället.

– Jag skulle önska att det var mer fokus på att se styrkan i det kollektiva och i att arbeta tillsammans. Jag skulle vilja se ett starkt men ett ödmjukt land.