”Fackens krav slår direkt mot jobben”

– I det här skedet står vi långt ifrån varandra som parter när det gäller bedömningen av vad som är en acceptabel löneökningstakt och därmed nivån på märket. Den genomsnittliga löneökningstakten i de två senaste avtalsrörelserna är historiskt hög under industriavtalets livstid. Det är tydligt att facken tycker det är en vettig nivå, medan vi ser ett stort behov av att växla ner till en mer normal löneökningstakt. Att vi har så pass olika utgångspunkter är ovanligt, säger Marcus Dahlsten.

Konjunkturen ser just nu ljusare ut, men det betyder inte att företagen kan bära högre lönekostnader, menar han. Tvärtom ser han ett allt hårdare tryck på företagen och en stor spridning mellan olika branscher inom industrin, där några går bra medan andra har det tufft.

– Vi tittar framåt och gör en bedömning av vad företagen behöver för att de båda bärande delarna i industriavtalet ska kunna upprätthållas: internationell konkurrenskraft och samtidigt god utveckling av arbetsvillkoren. Sedan brukar vi och facken ha olika uppfattningar om vad en god utveckling är.

Marcus Dahlsten har lång erfarenhet som förhandlare, men detta är den första avtalsrörelsen i rollen som förhandlingschef. Erfarenhet och långvariga relationer såväl på arbetsgivarsidan som med facken tror han är en fördel i rollen.

– I erfarenheten ligger att man har varit med om svåra situationer, att man gjort misstag och lärt sig. Sedan måste man tycka att jobbet är både viktigt och roligt för att det ska bli bra, lägger han till.

Drivkraften är möjligheten att skapa förändring, vara med och påverka och utforma regelverk.

– Jag gillar förhandlingar och ser en tjusning i att ta ansvar. Det är också väldigt givande att arbeta med medlemsföretag som är viktiga för Sverige och som bedriver roliga verksamheter.

”Tuff fråga framför oss”

Utöver lönenivån ser Marcus Dahlsten att frågan om arbetstidsförkortning kommer att bli central i avtalsrörelsen. I ljuset av en hårdnade internationell konkurrens där Europa måste göra större ansträngningar, och där industriledare i Tyskland ser att 35-timmarsvecka inte fungerar, tycker han att det är anmärkningsvärt att den viktigaste frågan för den svenska fackföreningsrörelsen är att vi ska arbeta ännu mindre.

– Där tycker jag inte att facket tar ansvar för sina medlemmars möjligheter till framtida jobb. För kortare arbetstid kommer ofelbart att leda till minskad konkurrenskraft för företagen. Företagen vill tvärtom ha mer tillgänglig arbetstid och en ökad flexibilitet. Så det är en tuff fråga vi har framför oss.

Kortare arbetstid kommer ofelbart att leda till minskad konkurrenskraft för företagen.

Andra parametrar som bidrar till att göra förutsättningarna inför avtalsrörelsen ovissa är att regeringsbildningen drar ut på tiden, att frågan om karensavdraget väntar på att avgöras och att det pågår pensionsförhandlingar mellan parterna. Alla kan de på olika sätt komma att påverka de kommande avtalsförhandlingarna, menar Marcus Dahlsten.

– Det är svårt att säga så mycket om de här frågorna i nuläget. När det gäller pensionsförhandlingarna är det viktigt att de är avslutade när vi går in i december, för att inte störa industriavtalsförhandlingarna. Bara att de pågår nu stör uppladdningen.

Även om det finns invändningar mot den svenska lönebildningsmodellen tror han den står sig stark, av det skälet att det inte finns något alternativ som har förutsättning att få samma legitimitet som märkessättningen inom industrin har. Mindre förbund som Grafiska Företagen har en viktig roll att spela i förhandlingarna, tycker Marcus Dahlsten.

– Alla olika branscher och villkor ska bli hörda, och alla måste tycka att resultatet är acceptabelt. Samverkan inom industrin är ett bra lackmustest på hur det vi kommer överens om slår för hela arbetsmarknaden.